Grunden


Grunden i Hälsovågens arbete utgår som namnet antyder i att Hälsa ska ses som en resurs att ta till vara. Traditionellt så är synsättet att utgå ifrån Ohälsa och då använda bota, lindra (sjukdom) som begrepp.

Rehabilitering och att förebygga används också men utgår även de ifrån ohälsa. Att ta utgångspunkten  i Hälsa ska ses som en offensivare och mer positiv teori. Det viktiga är dock att se dessa synsätt som komplementära dvs inget antingen eller (dikotomt) tänkande.

En av de viktigare personerna kring dessa frågor är Aaron Antonovsky vars teorier kring hälsoperspektivet (det salutogena), kontra ohälsoperspektivet (det patogena) anses som grundläggande i resonemanget kring hälsa och hälsoarbete.

Grund

Utbildningar och filosofier kring begreppet Hälsopromotion ser ut att utvecklas och växa. Att då titta på friskfaktorer både på en arbetsplats och inom idrottsrörelsen bör ses  ett led i detta arbete med mer positiva förtecken.

Rydqvist och Winroth (2002) för ett resonemang kring den hälsopromotiva idén. Är det ett nytt tänkande eller fanns dessa tankar i ett historiskt perspektiv? Deras svar är att inslag av det hälsopromotiva tänkandet har funnits inom den medicinska vetenskapen där dock det naturvetenskapliga varit bärande. Det nya tänkandet handlar om att hälsofrågor behandlas mer i en kontext där olika akademiska discipliner kommer till användning. Det kan gälla kunskapsområden som filosofi, sociologi, psykologi, pedagogik, medicin, epidemiologi, ekonomi m fl. Centrala begrepp som  används inom hälsopromotion är först och främst förbättra/befrämja. Just befrämja har blivit den enkla begreppsöversättningen från engelskans ”promotion”men detta är, enligt Rydqvist och Winroth, att göra det alltför enkelt eftersom det i grunden handlar om ett nytt sätt att tänka kring hälsa. Ett ord som ofta används i samhällsdebatten är förebygga och här hänvisas till Menckel och Österblom (2000) som gör en tydlig distinktion kring just begreppen ”främja” och ”förebygga”.

Främja definieras som ”att understödja, och gynna, befrämja, befordra, hjälpa, föra fram, verka för, bidra till, förbättra, påskynda, gynna, uppmuntra, understödja och subventionera.” Förebygga beskrivs som ”att förekomma, förhindra, skydda mot, omintetgöra, avvärja, sätta p för, mota, undvika och omöjliggöra. Men också att vidta åtgärder i förväg för att förhindra(viss skadlig utveckling.”

De säger vidare att även om främja och förebygga kan överlappa varandra så skiljer de sig åt i termer av målsättning. Främjandet fokuserar på att erbjuda och möjliggöra medan förebyggandet fokuserar på att avvärja och skydda.

Ett exempel på ett arbetsmiljöarbete kan då vara enligt följande:
Hälsofrämjande: Förebyggande:
Utveckla ett engagemang i arbetet Avvärja fysiska och mentala hälsoproblem
Stärka den upplevda kvalitén i arbetet Minska riskfaktorer för ohälsa
Möjliggöra ett emotionellt välbefinnande Skydda från hälsofaror
Erbjuda ett socialt stödjande klimat Bygga upp hälsa/rehabilitering

Den hälsopromotiva idéns grund eftersträvar att fokusera den positiva hälsan, alltså att bibehålla, främja det friska. Förutom förbättra/befrämja tar Rydqvist och Winroth upp följande saker. En holistisk hälsosyn, ett annat centralt begrepp, väger in såväl fysiska, psykiska, sociala som existensiella dimensioner i ett helhetstänkande. I detta synsättet är också delaktighet viktigt.

Traditionellt så har hälsoarbetet präglats av ett expertperspektiv (ex läkare/terapeut gentemot patient), men här handlar det om att få individen att bli medveten om att själv kunna påverka sin situation. Utifrån detta så är empowerment ett angeläget begrepp. Handlingskraft/handlingsförmåga är väl den mest riktiga översättningen, där då tyngdpunkten hos individen eller i gruppen är på det mentala planet om upplevelsen om sin egen förmåga och kapacitet, och att ta till vara den. Det är också av stor vikt att ha en strategi och ídé kring utförandet och därför är processinriktat arbete en viktig princip. Att ta hänsyn till tiden i form av historia, nuläge och framtid är angeläget för att kunna jobba strategiskt utifrån målsättningar som det gäller att försöka uppnå.

De sista begreppen som Rydqvist och Winroth tar upp är arena/sammanhang. Exempel på arenor är skola, arbetsplatser, idrottsföreningar där det handlar om att hälsoarbetet görs på olika nivåer (samhälls-, organisations-, grupp- och individnivå) och skapa samarbetseffekter mellan dessa nivåer. Sammanhang i denna begreppsapparat utgår från Antonovskys hälsoteori (1985) där ”känsla av sammanhang” (KASAM) är ett centralt begrepp, där orden begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet ingår.

Antonovskys teorier är alltså bärande i ett arbete med hälsa som en Positiv Psykologi. I sin bok ”Health, stress and coping” (1985) beskriver han forskning kring israeliska kvinnor. Vad är det som gör att människor trots enorma påfrestningar håller sig friska och mår bra. Som medicinsk sociolog konstaterade han att det inte räckte med det medicinska synsättet eftersom fokus ligger på sjukdom och ohälsa, att det finns en tro på ”the magic bullet approach”, en lösning och att det finns ett dikotomt. antingen-eller tänkande, synsätt på hälsa. Hans svar blev i stället flera svar. En utgångspunkt i ett salutogenetiskt tänkande, som ett komplement till det traditionellt västerländska patogenetiska synsätte, medför en personhistoria där hela människan, det unika hos varje individ, finns i ett holistiskt synsätt. Ytterligare begrepp som är kopplat till Antonovskys stressforskning är Generella Motstånds Resurser (GMR). Dessa delas in i personella, sociala, materiella och kulturella. Dessa resurser ihop med ”känsla av sammanhang”, som nämnts tidigare, ger en grund till att utifrån hälsopromotiva förtecken hålla idrottare och anställda friska och få dom att må bra.